Ny praxis gällande beskattning av incitamentsprogram – återköp av köpoptioner

Rättsfallet handlar om 10 kap. 11 § inkomstskattelagen (IL). Bestämmelsen reglerar beskattningstidpunkten av förmåner för anställda, antingen genom förvärv av ett värdepapper eller genom förvärv av personaloptioner från arbetsgivaren. Notera att begreppen värdepapper och personaloption i detta sammanhang är rent skatterättsliga och kan ha en annan betydelse i andra sammanhang. Det första stycket i bestämmelsen kallas för värdepappersregeln och innebär att beskattning sker vid förvärvet, vilket ofta är vid avtalets ingående. I det andra stycket regleras beskattning av personaloptioner, som föreligger om man förvärvar en rätt att i framtiden förvärva ett värdepapper till ett förutbestämt pris eller i övrigt på förmånliga villkor. I detta fall sker beskattning när rätten utnyttjas eller överlåts.

Det följer av tidigare praxis att en av de avgörande skillnaderna mellan de två styckena är nivån av de olika förfogandeinskränkningar, för den anställde, som följer av avtalen som ligger till grund för incitamentsprogrammen. Om det föreligger betydande förfoganderättsinskränkningar för den anställde aktualiseras det andra stycket, annars aktualiseras det första stycket.

I aktuellt rättsfall hade en anställd förvärvat köpoptioner från sin arbetsgivare. Köpoptionerna gav den anställda, under en femårsperiod till ett förutbestämt pris, rätten att köpa aktier i ett dotterbolag till arbetsgivaren. Om den anställda avslutar sin anställning under femårsperioden har företaget rätt att återköpa optionerna till marknadsvärde. Skatteverket ansåg, med hänsyn till det faktum att arbetsgivaren hade rätt att återköpa optionerna, att optionerna inte kan klassas som värdepapper. Den anställde bestred och fallet gick sedermera upp till HFD.  

HFD inledde med att konstatera att man i tidigare praxis ansett att avtalsvillkor som innebär att optioner förfaller och inte kan utnyttjas om den anställde lämnar sin anställning leder till att optionerna förlorar sin karaktär som värdepapper.

I detta fall ansåg dock HFD att det fortfarande kunde klassas som ett värdepapper, trots att arbetsgivaren hade rätt att återköpa optionerna. Detta eftersom den anställde hade rätt till marknadsmässig ersättning vid återköp och dessutom skulle optionerna inte förfalla vid anledning av avslutad anställning hos den anställda. Därmed avslogs Skatteverkets yrkande.

Rättsfallet är ett av flera rättsfall som handlar om hur man ska se på olika avtalsvillkor vid utformandet av incitamentsprogram. Aktuell dom innebär att villkor om återköp av optioner kan användas utan att det förlorar karaktären av ett värdepapper. Detta under förutsättning att återköpet sker till marknadsvärde och att optionerna ej förfaller i denna situation.

Carl Gustafsson, skattejurist Mazars

Med hänsyn till att, bland annat, arbetsgivaravgifter utgår på förmånsvärdet är denna dom av stort intresse för företag när de utformar olika incitamentsprogram. Det är av stor vikt att de avtal som reglerar incitamentsprogrammet är noga utformade mot bakgrund av de olika beskattningskonsekvenser som kan inträda för både den anställda och företaget (arbetsgivaren). Domen i fråga avser köpoptioner utifrån de villkor som gällde i just detta fall men det är inte uteslutet att den även kan ha bäring på rättsläget avseende syntetiska optioner då HFD refererar till rättspraxis som inkluderar mål avseende just syntetiska optioner. Även Skatteverket har i sina inlagor också hänvisat till mål inkluderande syntetiska optioner varför också de synes göra stora liknelser mellan köpoptioner och syntetiska optioner. Som alltid måste man dock se till vilka faktiska villkor som föreligger i det aktuella fallet när man ska bedöma om det kan vara fråga om värdepapper eller inte. Även om detta rättsfall avser köpoptioner med de specifika villkor som förelåg i detta fall öppnar det även för frågor om i vilken eventuell utsträckning man skulle kunna sträcka sig än längre avseende inskränkande villkor avseende köpoptioner utan att det förtar dess karaktär av värdepapper. Detta besvaras inte av rättsfallet men kan i framtiden bli föremål för såväl förhandsbesked som avgörande genom domstolsprocess.

Har ni planer på att införa ett incitamentsprogram, vänligen hör av er till oss för rådgivning och hjälp med implementering av ett sådant.

Michael Asplund, skattejurist Mazars

Magnus Wikström, skattejurist Mazars

HFD dom mål nr 3408-20