Uttag från näringsverksamhet ska beskattas utifrån faktiskt nyttjande

Makarna X har under många år bedrivit bl. a avelsverksamhet med islandshästar på sin näringsfastighet (lantbruksfastighet). Trots kontinuerliga försäljningar av hästar fann Skatteverket att verksamheten saknade vinstsyfte och att verksamheten med 20 hästar därför var en hobbyverksamhet.

Konsekvensen av att verksamheten inte längre var en näringsverksamhet blev att hästarna inte längre var tillgångar i en näringsverksamhet. Hästarna ansågs i stället som privata tillgångar och Skatteverket uttagsbeskattade makarna för värdet av hästarna med drygt 1 600 000 kr.

Eftersom hästarna ansågs ägas av makarna privat, beskattades makarna även för att hästarna nyttjade det stall som fanns på makarnas näringsfastighet.

Nu var emellertid omständigheterna så att endast fyra av 20 hästar nyttjat stallet ett helt år. Fem av hästarna hade nyttjat stallet ett halvt år och nio av hästarna nyttjade inte stallet överhuvudtaget, eftersom de vistades utomhus året runt. Två av hästarna hade varit uppstallade hos en tränare på annan ort hela året och således inte vistats på fastigheten eller i stallet överhuvudtaget. Trots det ansåg Skatteverket att värdet av uttag av stallplats skulle beräknas utifrån att samtliga hästar nyttjat samtliga stallplatser hela året. Skatteverket ansåg således att beskattning av uttaget skulle ske utifrån makarnas möjlighet att nyttja stallplatserna privat, dvs att beskattningen skulle ske efter s.k. dispositionsrätt. Värdet av uttaget av stallplatserna beräknades till drygt 400 000 kr

Bestämmelserna som reglerar uttag från näringsverksamhet finns i 22 kap. inkomstskattelagen (1999:1229), IL.

Enligt 22 kap. 2 § IL avses med uttag att den skattskyldige tillgodogör sig en tillgång från näringsverksamheten för privat bruk eller att han för över den till en annan näringsverksamhet.

Bestämmelserna om uttag av en tillgång i 2 § tillämpas också på uttag av en tjänst (uttag av stallplats är en tjänst) om värdet av tjänsten är mer än ringa, se 22 kap. 4 § IL.

Mot bakgrund av hur lagtexten i 22 kap. 2 och 4 §§ IL är utformad hävdade makarna att det endast är faktiskt nyttjande som kan ligga till grund för uttag av stallplats i enskild näringsverksamhet.

Förvaltningsrätten och kammarrätten ansåg dock att uttagsbeskattning kan ske med stöd av dispositionsrätt och således att Skatteverket gjort en korrekt bedömning.

Makarna överklagade frågan till Högsta förvaltningsdomstolen, HFD, som meddelade prövningstillstånd avseende frågan om värdet av uttag ur enskild näringsverksamhet ska beräknas utifrån dispositionsrätt eller faktiskt nyttjande.

Högsta förvaltningsdomstolen meddelade dom den 20 mars 2024 och fann bl.a. följande.

I inkomstslaget näringsverksamhet beskattas privat nyttjande av näringsverksamhetens tillgångar genom uttagsbeskattning. Enligt 22 kap. 2 § inkomstskattelagen föreligger ett uttag av en tillgång om den skattskyldige ”tillgodogör sig” tillgången från näringsverksamheten för privat bruk och av 4 § följer att motsvarande gäller vid uttag av en tjänst. Det framgår således direkt av lagtexten att dispositionsrätt till en tillgång inte är nog för att uttagsbeskattning ska utlösas; för att sådan ska komma i fråga krävs att ett faktiskt nyttjande har skett (jfr även RÅ 2001 ref. 22 I). Detta innebär också att det är det faktiska nyttjandet som ska ligga till grund för värderingen av uttaget.

X ska alltså uttagsbeskattas utifrån det faktiska privata nyttjandet av näringsfastigheten och det var därmed fel att lägga dispositionsrätten till grund för beskattningen. Det bör ankomma på Skatteverket att som första instans ta ställning till vad som utgör det faktiska nyttjandet och hur värdet av detta ska beräknas. Målet ska därför visas åter till Skatteverket för fortsatt handläggning.

Som Högsta förvaltningsdomstolen konstaterat framgår det av lagtexten att det krävs ett faktiskt uttag av en tillgång från en näringsverksamhet för att uttagsbeskattning ska kunna komma i fråga. Trots detta har Skatteverket ansett att beskattning ska ske utifrån dispositionsrätt.

Dispositionsrätt kan ligga till grund för beskattning av förmån som ska beskattas i inkomstslaget tjänst. Detta gäller t ex för delägare i fåmansföretag. Därvid innebär domarna i nuläget ingen förändring.

Skatteverket har under lång tid tillämpat samma synsätt på uttag från näringsverksamheter, där beskattning sker i inkomstslaget näringsverksamhet.  Nu är det klarlagt att Skatteverkets inställning inte är förenlig med bestämmelserna i inkomstskattelagen.

Högsta förvaltningsdomstolens dom kan antas komma att få konsekvenser i flera olika situationer vid frågan om uttag skett från näringsverksamheter samt framförallt – som det var fråga om i detta fall – uttag från enskild näringsverksamhet.

Tyvärr är det vanligt att förvaltningsrätt och kammarrätt, som i detta fall, går på Skatteverkets linje.  Vi ser det inte bara i denna fråga utan det är ett generellt problem för rättssäkerheten i skatteprocessen. Det finns följaktligen många feldömda domar även i denna fråga.

Möjlighet finns dock för den som har fått ett beslut från Skatteverket att begära omprövning av detta beslut.

Om du har fått frågor från Skatteverket eller befinner dig i en skatteprocess är du välkommen att kontakta Mazars. Mazars processgrupp är en av Sveriges mest framgångsrika processgrupper, med flera tidigare framgångar i högsta instans.

Publicerad i Mazars nyhetsbrev april 2024.