Oskäligt lång handläggningstid medför befrielse från påfört skattetillägg

2018-07-19 beslutade Skatteverket ett antal skattekonsekvenser för ett bolag. En av dessa var att påföra bolaget skattetillägg. Skatteverkets beslut överklagades till förvaltningsrätten, som i dom 2020-08-24 ansåg att det var rätt att påföra bolaget skattetillägg.

Bolaget överklagade förvaltningsrättens dom till kammarrätten 2020-10-26. Eftersom kammarrätten ännu inte meddelat dom i målet 2023-02-16, skrev bolaget till kammarrätten och framhöll att det fanns grund för kammarrätten att befria bolaget från påfört skattetillägg. Bolaget menade att det fått vänta oskäligt lång tid på kammarrättens dom.

Kammarrätten meddelade dom i målet 2023-07-10. Kammarrätten fann att varken handläggningstiden hos Skatteverket eller förvaltningsrätten varit oskäligt lång. Vid en samlad bedömning fann kammarrätten inte heller att handläggningstiden i kammarrätten var att betrakta som oskäligt lång, även om kammarrätten i och för sig ansåg det fanns skäl att anmärka på den inaktiva tiden efter det att målen varit klara för avgörande.

Bolaget överklagade kammarrättens dom till HFD, i den del den avsåg nekad befrielse från skattetillägg. Bolaget framhöll att målet handlagts i kammarrätten i två år och drygt åtta månader, varav målet varit klart för avgörande i ca ett år och sju månader (kammarrätten beskriver i sin dom den inaktiva tiden till 1 år och fyra månader).

I HFD argumenterade Skatteverket för att handläggningstiden som sådan inte utgjorde skäl för befrielse. Om det fanns skäl för befrielse ansåg Skatteverket att nedsättningen aldrig bör bli större än det skadestånd som en skattskyldig skulle kunna få för den kränkning av Europakonventionen som dröjsmålet inneburit. Skatteverket vitsordade därför befrielse med ett schabloniserat belopp om 20 000 kr.

Bolaget påtalade att skadestånd utgör en separat form av rättsmedel och att utgångspunkten för nedsättning är hälften av påfört skattetillägg på sätt som följer av skatteförfarandelagen och dess förarbeten.

I dom 2024-06-14 skriver HFD bl. a följande:

17. Högsta förvaltningsdomstolen anser att kammarrättens dröjsmål får anses ha uppgått till i vart fall ett år och vidare att detta dröjsmål medförde att det vid i den för kammarrättens dom hade gått oskäligt lång tid efter det att Skatteverket funnit anledning att anta att skattetillägg skulle tas ut.

25. Av förarbetena till skatteförfarandelagen kan inte annat utläsas än att uttalandet om nedsättning till någon av de tidigare fasta nivåerna avsågs att gälla samtliga befrielsegrunder, dvs. även den som handlar om oskäligt lång handläggningstid. Det finns inget som tyder på att avsikten var att storleken på befrielsen i den situationen skulle bestämmas på något annat sätt, t.ex. med ledning av den praxis som gäller skadestånd vid en konventionskränkning. Inte heller sägs något som motsäger att den tidigare uttalade huvudregeln om nedsättning till hälften vid oskäligt lång handläggningstid alltjämt skulle vara vägledande

26. Om skattetillägget i ett enskilt fall inte uppgår till högre belopp än att en halvering av det skulle understiga vad den enskilde kan ha rätt till som skadestånd för en konventionskränkning bör skattetillägget sättas ned ytterligare och eventuellt efterges i sin helhet. I annat fall skulle den enskilde behöva inleda ännu en process för att få full kompensation för den långsamma handläggningen (jfr HFD 2014 ref. 12).

27. Högsta förvaltningsdomstolen finner sammanfattningsvis att skattetilläggen ska sättas ned till hälften. Skatteverket och förvaltningsrätten har, av andra skäl än det nu aktuella, satt ned skattetilläggen med vissa belopp och nedsättningen ska därför utgå från de skattetillägg som kvarstår efter förvaltningsrättens dom (jfr HFD 2014 ref. 12).

Av 51 kap. I § skatteförfarandelagen framgår att Skatteverket ska besluta om hel eller delvis befrielse från en särskild avgift om det är oskäligt att ta ut avgiften med fullt belopp. Vid bedömningen ska det särskilt beaktas om, vilket är frågan i detta fall, en oskäligt lång tid har gått efter det att Skatteverket har funnit anledning att anta att avgift ska tas ut utan att den som avgiften gäller kan lastas för dröjsmålet.

Av 6 kap. 1 i Europakonventionen framgår att var och en ska, vid prövningen av hans civila rättigheter och skyldigheter eller av en anklagelse mot honom för brott, vara berättigad till en rättvis och offentlig rättegång inom skälig tid och inför en oavhängig och opartisk domstol som upprättats enligt lag.

HFD tydliggör i sin dom att handläggningstiden i varje enskild instans ska beaktas vid bedömning om skattskyldig fått prövning inom skälig tid. Det står vidare klart att ett oskäligt dröjsmål föreligger om handläggningen i ett mål varit passiv i minst ett år.

Det råder efter domen inte längre någon tvekan om att en oskäligt lång handläggningstid ska medföra i vart fall delvis befrielse av påfört skattetillägg på så sätt att detta ska sättas ned till minst hälften.

HFD slår vidare fast att frågan om befrielse ska hanteras inom ramen för skatteprocessen och att enskild skattskyldig inte ska behöva vara hänvisad till att inleda en skadeståndsprocess mot staten för att få full kompensation för den skada som uppstår vid oskäliga dröjsmål.

Det innebär att om skadan på grund av dröjsmålet uppgår till större belopp än motsvarande ett nedsatt skattetillägg till hälften, kan det sättas ned ytterligare eller efterges helt och hållet.  För sådan nedsättning utgör vad den enskilde kan ha rätt till som skadestånd för en konventionskränkning lägsta nivå.

Under 2023 har Forvis Mazars varit ombud i tre mål där HFD meddelat prövningstillstånd. Under 2024 har vi haft framgång i samtliga mål. Om du har fått frågor från Skatteverket eller befinner dig i en skatteprocess är du välkommen att kontakta Forvis Mazars. Forvis Mazars processgrupp är en av Sveriges mest framgångsrika processgrupper, med flera tidigare framgångar i högsta instans.

Artikeln publicerades i Forvis Mazars nyhetsbrev Juni 2024