Oenighet kring koncernintern prissättning

För drygt en månad sedan kom Kammarrättens dom i mål 3701—3702-18 där en svensk filials resultat justerats efter att Skatteverket bedömt att den resultatallokering som tillämpats har medfört att för höga kostnader redovisats i filialen, kostnader vilka inte återspeglade filialens funktionsprofil och risktagande. Allokeringen medförde ett negativt allokerat resultat, vilket enligt Skatteverket resulterade i ett felaktigt beskattningsunderlag. Kammarrätten gick på Förvaltningsrättens linje och fastställde Skatteverkets beslut. Målet gäller den prissättning koncernen använt sig av för tjänster mellan koncernens aktörer. Koncernintern prissättning (”transfer pricing” eller ”TP”) är ett hett ämne i och med svårtolkade riktlinjer som organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) har tagit fram, och koncerners önskan att inte beskattas mer än nödvändigt.

Den svenska filialen hade i aktuellt fall sitt huvudkontor i Storbritannien. Liksom de flesta internationella koncerner har även denna koncern en internprissättningspolicy som framgår av den framtagna transfer pricing-dokumentationen för företagsgruppen. Skatteverket yrkar på att den svenska filialen har tilldelats oskäligt höga kostnader inom koncernen vilket medför ett lägre resultat och därmed lägre skatt att betala för filialen.

Frågan i målet var om Skatteverket kan visa att det finns skäl att justera fördelningen av kostnader mellan huvudkontoret och filialen, Skatteverket yrkar även på ett skattetillägg.

OECDs riktlinjer utgår från en tvåstegsanalys där första steget är att identifiera filialens funktioner och det andra steget är att göra en jämförbarhetsanalys för att bestämma en så kallad armlängdsmässig prissättning, det vill säga en prissättning som ett oberoende företag i en jämförbar situation skulle ha använt. Skatteverket har ställt frågor till filialen som arbetar med management consulting-tjänster mot befintliga och potentiella nya kunder i Sverige om filialens funktioner. Slutsatsen drogs utifrån var verksamhetens nyckelpersoner är geografiskt lokaliserade samt koncernens TP-dokumentation och lyder att filialen varken tar ekonomiska risker eller strategiska beslut och inte heller äger värdefulla immateriella rättigheter. Därmed bör filialen enligt Skatteverket anses vara en så kallad low risk service provider gentemot huvudkontoret. Filialen å sin sida yrkar i målet på att Skatteverket dragit fel slutsatser vid granskning av koncernens TP-dokumentation och påvisar att filialen har tagit både ekonomiska och strategiska risker inkluderande bl a ansvar för budget, enskilda kunder, försäljning och nyrekryteringar, samt att filialen visst har nyckelpersoner i sin verksamhet.

För att identifiera en armlängdsmässig prissättning finns fem metoder i OECDs riktlinjer; marknadsprismetoden, återförsäljningsprismetoden, kostnadsplusmetoden, nettomarginalmetoden och vinstdelningsmetoden. Skatteverket och filialen är överens om att nettomarginalmetoden är lämplig att använda i detta fall. Enligt denna metod ska kostnaderna baseras på de funktioner som finns i filialen. Skatteverket anser dock att ett vinstpåslag om fem procent ska göras och alltså justeras från filialens uppvisade vinstpåslag i inlämnade deklarationer om sju procent. Filialen yrkar att även marknadsmässiga och affärsstrategiska aspekter gällande bl a koncernens pågående omstrukturering ska tas i beaktande.

Kammarrätten instämmer med Förvaltningsrätten i frågan gällande filialens funktioner att bolaget inte innehar nyckelpersoner, eller ekonomiska betydande aktiviteter eller affärsområden. Med denna bakgrund menar Kammarrätten att Skatteverkets vinstpåslag om 5 % är rimligt. Kammarrätten anser vidare att detta vinstpåslag jämfört med inlämnade deklarationers vinstpåslag påvisar betydande skillnader och filialen anses därför ha inlämnat en oriktig uppgift, vilket är anledningen till att även skattetillägg ska påföras. Kammarrättens avslår därmed filialens överklagande.

Artikel av: Nina Berglund.

"Kammarrätten anser, i likhet med Skatteverket, att underskottet beror på att kostnader som inte bör vara hänförliga till filialen ändå har allokerats dit varför prissättningen inte varit armlängdsmässig. Skatteverkets bedömning i aktuellt fall följer utfallet i ett flertal liknande och nyligen avgjorda mål där man också valt att tillämpa kostnadsplusmetoden med ett vinstpåslag om 5 %. Exempelvis mål nr 2570 – 2575-17 samt mål nr 2191 – 2196-18 från Kammarrätten i Göteborg.

I aktuellt fall har skattetillägg påförts efter att filialen inte lämnat några uppgifter i inkomstdeklarationerna om hur och utifrån vilka utgångspunkter verksamhetens resultat allokerats. Skatteverket har gjort likartade bedömningar i ett flertal tidigare domar i frågan. Det räcker således inte hatt redovisa vilka intäkter och kostnader som allokerats till filialen, det bör dessutom beskrivas och visas vilken metod som använts i allokeringen och på vilket sätt denna använts för att undvika skattetillägg.

I aktuellt mål är allokeringen av filialens kostnader och intäkter baserade på koncernens globala transfer pricing-dokumentation som uppdaterats kontinuerligt genom noggranna jämförbarhetsanalyser. Trots detta anser Skatteverket att det både föreligger en felaktig allokering till filialen samt att skattetillägg ska påföras.

Aktuellt mål samt de senaste tidens avgörande påvisar tydligt vikten för en internationell koncern att årligen se över prissättningen av sina koncerninterna transaktioner."

Per Katz, skattejurist Mazars Stockholm.

Kammarrättens i Stockholm dom den 4 oktober 2019 i mål nr 3701—3702-18

Publicerad i Mazars nyhetsbrev Nov/Dec 2019.

Tillbaka till Innehållsförteckningen