Ny HFD-vinst för Forvis Mazars – Inskränkt skattskyldighet för stiftelse
Stiftelser är inskränkt skattskyldiga om de uppfyller följande kriterier:
1. Ändamålskravet, som innebär att stiftelsen ska ha till syfte att främja ett eller flera allmännyttiga ändamål.
2. Verksamhetskravet, som innebär att stiftelsen i princip uteslutande ska verka för de allmännyttiga ändamålen. Verksamhetskravet kan uppfyllas antingen i den egna verksamheten, eller genom att bidrag lämnas till andra verksamheter som uppfyller ett allmännyttigt ändamål.
3. Fullföljdskravet, som innebär att avkastningen på stiftelsens tillgångar i tillräcklig utsträckning (75-80 %) ska tas i anspråk för att aktivt främja ändamålen.
Stiftelsens ändamål är att främja miljövård genom att stödja åtgärder för att restaurera, skapa och sköta våtmarker samt främja utbildning och forskning om våtmarkernas roll och värde. Som ett led i verksamheten lämnar stiftelsen bidrag till markägare (enskilda näringsidkare) för finansiering av anläggning och restaurering av våtmarker.
Skatteverket ansåg att stiftelsen inte uppfyllde verksamhetskravet, eftersom en väsentlig andel av de bidrag som stiftelsen hade betalat ut gått till markägare som är enskilda näringsidkare. Skatteverket menade därmed att verksamheten inte uteslutande eller så gott som uteslutande hade främjat det allmännyttiga ändamålet. Förvaltningsrätten och kammarrätten gick båda på Skatteverkets linje.
Du kan läsa mer om bakgrunden till ärendet i vårt tidigare blogginlägg från november 2023, som du hittar här.
Det är genom tidigare praxis fastlagt att verksamhetskravet är uppfyllt för stiftelser som lämnar bidrag till ett aktiebolag som i sin verksamhet främjar ett allmännyttigt ändamål. Det finns alltså inte något krav på att mottagaren av ett bidrag ska själv ska vara inskränkt skattskyldig för att verksamhetskravet ska anses vara uppfyllt.
Skatteverket har i processen mot stiftelsen i det här fallet drivit linjen att bidraget som stiftelsen lämnat till våtmarksprojekt inte går att separera från markägarens övriga verksamhet, varför markägarna inte kan anses främja ett allmännyttigt ändamål i tillräcklig utsträckning. Detta trots att de bidrag som stiftelsen lämnar är villkorade av att mottagaren använder medlen för att restaurera eller anlägga en våtmark. Skatteverkets inställning skulle, om den vunnit bifall i HFD, ha inneburit att stiftelser som i stor utsträckning lämnar bidrag till allmännyttiga ändamål hos enskilda näringsidkare aldrig kan uppfylla kraven för inskränkt skattskyldighet.
HFD klargör genom den nya domen att verksamhetskravet ska anses vara uppfyllt så länge det kan fastställas att det lämnade bidraget går till en verksamhet som objektivt sett är av en allmännyttig karaktär. Anläggning och restaurering av våtmarker är en sådan verksamhet, och genom att bidragen har öronmärkts för användning i just detta syfte är verksamhetskravet uppfyllt. Det spelar härvid ingen roll vilken verksamhetsform som mottagaren av bidraget bedriver sin verksamhet i, eller att mottagaren vid sidan om våtmarksverksfrämjandet också bedriver vinstdrivande verksamhet.
Avgörandet är mycket välkommet då det säkerställer likabehandling och ökar förutsebarheten för de stiftelser som uppfyller sitt ändamål genom att lämna bidrag till andra verksamhetsutövare.
Om du har fått frågor från Skatteverket eller befinner dig i en skatteprocess är du välkommen att kontakta oss. Forvis Mazars processgrupp är en av Sveriges mest framgångsrika processgrupper, med flera tidigare framgångar i högsta instans.med nyhetsuppdateringar efterhand som beslutsprocessen och arbetet med implementeringen fortskrider.
Artikeln publicerad i Forvis Mazars nyhetsbrev Juni 2024