Klargörande om moms vid uthyrning av företagsbostäder

Till grund för avgörandet ligger ett överklagat förhandsavgörande från Skatterättsnämnden (SRN) där ett bolag ville veta om dess uthyrning enligt två olika bokningsalternativ var momspliktig eller inte. Hyrestiden uppgavs vara fem eller fyra månader och i respektive fall hade kunden möjlighet till förlängning av hyrestiden, men detta utnyttjades endast i fyramånadersalternativet.

I hyran för lägenheterna – vilka var fullt utrustade för självhushåll – ingick el, värme, bredband, sänglinne, slutstädning och tv. Det fanns även en jourservice för hyresgästen att ringa vid problem med avlopp, elektricitet etc. Med beaktande av möjligheten till förlängning kom SRN fram till att syftet med bolagets verksamhet måste anses vara att åstadkomma vistelsetider av mer långsiktigt slag än vad som vanligtvis är fallet vid en hotellvistelse. Sådan uthyrning kan inte anses konkurrera med hotellverksamhet så som bolaget yrkat utan ska betraktas som momsfri fastighetsupplåtelse. De kringtjänster som bolaget erbjöd ansågs vara underordnade i förhållande till lägenhetsuthyrningen och därmed också undantagna från moms.

Bolaget menade dock att uthyrningen går att likställa med momspliktig rumsuthyrning i hotellrörelse och överklagade förhandsbeskedet till Högsta förvaltningsdomstolen (HFD). Domstolen förde ett liknande resonemang som SRN och påtalade att det klart framstår som att bolagets avsikt är att regelmässigt hyra ut lägenheter under längre tidsperioder än vad som är normalt inom hotellbranschen. De tilläggstjänster som bolaget tillhandahåller skapar inte något betydande mervärde, varför de inte ska påverka bedömningen.

Uthyrningen av företagsbostäder kan, under dessa förutsättningar, inte ses som uthyrning i verksamhet liknande hotellrörelse i den mening som avses i 3 kap. 3 § första stycket 4 ML utan är undantagen från skatteplikt.

Artikel av: Agnes Sylvan, skattejurist Mazars Helsingborg.

"Gränsdragningen mellan momspliktig rumsuthyrning i hotellrörelse och momsfri uthyrning av fastighet är viktig för en uthyrares kalkyl, eftersom det normalt inte går att bli frivilligt skattskyldig vid uthyrning av fastighetsdelar inrättade som bostäder. Om en upplåtelse är undantagen från skatteplikt så finns heller ingen avdragsrätt för moms hänförlig till exempelvis investeringar i eller drift och underhåll. Vid obligatoriskt skattepliktig uthyrning inom ramen för hotellrörelse har en verksamhetsutövare däremot avdragsrätt enligt allmänna regler.

Man måste skilja på aktiva tillhandahållanden och passiva fastighetsupplåtelser. Upplåtelseformer som potentiellt konkurrerar med momspliktig hotellverksamhet ska i princip alltid vara föremål för moms. För gränsdragningen är hyrestiden en viktig faktor att beakta, men denna är inte ensamt avgörande. Även hyresvärdens närvaro i lokalerna samt förekomsten av kringtjänster kan påverka bedömningen. När ett kontrakt är skrivet på kortare tid samtidigt som det finns en förlängningsklausul, kan det istället vara lämpligare att titta på den faktiska tidsrymden än det som står i kontraktet. EU-domstolen har i målet C-346/95 Elisabeth Blasi uttalat att medlemsstaterna har utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller definitionen av vad som ska anses utgöra kortare tid i dessa fall. Någon klar begreppsdefinition finns emellertid inte i svensk lagstiftning och det har lett till viss osäkerhet i branschen kring vad som gäller.

Skatteverket har i ett ställningstagande redogjort för sin syn på gränsdragningen och bl a uttalat att det avgörande är innehållet och syftet med verksamheten. För att det ska röra sig om skattepliktig rumsuthyrning menar Skatteverket att uthyrningstiderna inte får överstiga fyra månader (observera att man syftar på uthyrningstiden och inte avtalstiden).

Vår tolkning av domen är att förekomsten av förlängningsklausuler i avtalen, även om den inte utnyttjades i det ena fallet, sannolikt har varit av stor betydelse för utgången. Även att de relativt begränsade kringtjänster som förekom snarare framstår som typiska vid bostadsuthyrning kan ha spelat in i bedömningen. Domen bekräftar de principer som utvecklats i EU-domstolen och är i vissa avseenden ett välkommet klargörande.

Rättsläget får dock alltjämt anses vara oklart när det gäller huruvida Skatteverket verkligen har fog för sitt uttalande att uthyrningstiden i en hotellrörelse får vara maximalt fyra månader. I Elisabeth Blasi-målet framgår att Tyskland vid det tillfället tillämpade en tidsgräns på sex månader. Detta synes inte EU-domstolen ha haft några invändningar emot. Om det verkligen finns en sådan skarp gräns är enligt vår uppfattning ännu inte klarlagt.

Frågeställningen har aktualiserats i samband med den stora flyktingströmmen till Sverige 2015 där många hotellföretag upplät lokaler till Migrationsverket för längre tid. Då lanserade Skatteverket en pragmatisk ”tröghetsregel” som gjorde det möjligt att sluta enskilt avtal på maximalt 11 månader utan att verksamhetens momsstatus påverkades. Denna ventil gäller dock inte om företaget sluter återupprepade avtal.

Rekommendationen till företag som hyr ut möblerade lägenheter är att analysera sin momssituation noggrant och iaktta stor försiktighet för att undvika risk för nekade momsavdrag och skattetillägg. Om företaget bedriver verksamheten i nya lokaler är extra försiktighet påkallad, eftersom en felaktig bedömning av momsstatusen kan leda till kännbara krav på återbetalning av tidigare avdragen moms för ny-, till- eller ombyggnadsarbeten på fastigheten.

Har du frågor är du självklart välkommen att kontakta oss på Mazars!"

Johan Östholm, skattejurist Mazars Helsingborg.

HFD Mål 301-19

Tillbaka till Innehållsförteckningen