Kan hemmaarbete påverka ditt tjänsteställe?

Med tjänsteställe avses den plats där den skattskyldige utför huvuddelen av sitt arbete. Om arbetet regelbundet utförs på olika platser, anses tjänstestället vara den plats där den skattskyldige hämtar och lämnar arbetsmaterial eller förbereder och avslutar sina arbetsuppgifter. En anställd kan endast ha ett tjänsteställe i en och samma anställning. Tjänstestället har betydelse vid bedömning av till exempel ersättning för resor till och från arbetet eller vid tjänsteresor.

Skatteverkets uppfattning är att i de fall en arbetsgivare tillhandahåller en arbetsplats där en anställd kan utföra huvuddelen av sitt arbete, ska denna plats förutsättas vara den anställdes tjänsteställe. Enbart den omständighet att en anställd arbetar mindre än 50 procent i arbetsgivarens lokaler ska inte per automatik medföra att denna lokal förlorar sin identitet som tjänsteställe.

För att tjänstestället ska bli något annat än arbetsgivarens lokaler ska det finnas ett avtal mellan den anställde och arbetsgivaren om att den anställde ska utföra huvuddelen av sitt arbete på en viss angiven plats, till exempel i hemmet.

Av Skatteverkets ställningstagande framgår att arbetsgivarens lokal fortsatt ska anses vara tjänsteställe, även om majoriteten av arbetet utförs från hemmet. Det förutsätter emellertid att det inte finns något avtal med arbetsgivaren som anger att huvuddelen av arbetet ska utföras i bostaden. I så fall anses den anställdes bostad utgöra dennes tjänsteställe.  

Lisa Dahl, skattejurist Mazars

Ser man till huvudregeln ska tjänstestället avgöras utifrån var den anställde arbetar flest dagar under en längre period, vanligtvis en period på två år. Det innebär att om en anställd till exempel skulle arbeta tre dagar i hemmet och två dagar på kontoret, skulle det kunna påverka bedömningen av tjänstestället.

Med tanke på att många anställda, även efter pandemins slut, troligtvis kommer fortsätta att arbeta hemifrån till viss del, är det välkommet att Skatteverket nu kommer med förtydligande över hur tjänstestället, för en anställd som själv kan välja sin arbetsplats, ska bedömas. Av artikeln ovan framgår att arbetsgivaren och den anställde numera kan avtala om att huvuddelen av arbetet ska utföras på en viss angiven plats, som inte är arbetsgivarens lokaler. På så sätt blir det mer förutsägbart hur en ersättning vid resor ska beskattas och vilka avdrag som både den anställde och arbetsgivaren har rätt till.

Per Kristerson, skattejurist Mazars