HFD om vårdmoms för läkarmottagning i ett läkarhus

Bakgrunden i målet är följande. Personen A är legitimerad läkare och bedriver sin verksamhet genom aktiebolag, nedan kallat ”Bolaget”. Personen A har ingått avtal med Region Norrbotten om att som del av den öppna hälso- och sjukvården bedriva mottagningsverksamhet inom ett antal medicinska specialistområden.

Av avtalet med regionen framgår att personen A ansvarar för att det finns lokaler och utrustning som är ändamålsenliga för verksamheten. Mottagningen ska ligga i Luleå och bedrivas i lokaler som tillhör ett annat företag, fortsättningsvis ”Läkarhuset”. För sitt åtagande får personen A enligt avtalet ersättning från regionen enligt regleringen om läkarvårdsersättning. Personen A får även ta ut patientavgift med högst det belopp som gäller för motsvarande vård inom regionen.

Bolaget har därtill ingått avtal med Läkarhuset. Enligt avtalet ska Läkarhuset tillhandahålla Bolaget personal med rätt kompetens, ändamålsenliga lokaler och utrustning samt system för patient- och journalhantering. Läkarhusets personal ska även boka in patienter, utföra undersökningar som ordinerats av Bolagets läkare med mera. Som ersättning för Läkarhusets tjänster ska Bolaget betala ett belopp till Läkarhuset motsvarande en viss procentandel av Bolagets intäkter.

Bolaget ansökte om förhandsbesked från Skatterättsnämnden (”SRN”) för att få svar på om de tjänster som det tillhandahåller inom ramen för sin verksamhet är momsfri sjukvård.

Den fråga som SRN tagit ställning till var om Bolagets tillhandahållande utgör skattepliktig uthyrning av personal till Läkarhuset eller momsfri sjukvård. SRN fann att Bolaget självständigt tillhandahåller sjukvård och under givna förutsättningar inte ska anses hyra ut personal till Läkarhuset. Hur Läkarhusets tjänster i sin tur ska behandlas med avseende på moms ansågs inte kunna besvaras genom förhandsbesked och avvisades.

Skatteverket överklagade förhandsbeskedet till Högsta förvaltningsdomstolen (”HFD”) och yrkade att HFD skulle ändra förhandsbeskedet och förklara att Bolagets tjänster är momspliktiga.  

HFD inledde med att påpeka att tjänsterna som Bolaget omsätter inom ramen för den verksamhet som omfattas av förhandsbeskedsansökan är de tjänster som tillhandahålls till patienterna.  HFD slog därefter fast att det stod klart att de tjänster som Bolaget tillhandahåller patienterna är av sådant slag att de utgör momsfri sjukvård. För domstolens bedömning saknade det betydelse om tjänsterna utförs av Bolagets egna anställda eller av personal som Bolaget hyr in utifrån, liksom om bolaget äger den utrustning och de lokaler som används i verksamheten eller om dessa resurser tillhandahålls till Bolaget av någon annan. Att Läkarhuset tillhandahåller vissa tjänster till Bolaget påverkar således inte bedömningen av om de tjänster som Bolaget tillhandahåller patienten utgör sjukvård.

Anton Almquist, skattejurist Mazars

Utgången i målet är inte särskilt överraskande med hänsyn till att läkarbolaget är den som ingått samverkansavtal med regionen och som åtagit sig uppdraget att bedriva mottagningsverksamhet inom sina aktuella specialistområden. Samverkansavtalet tycks av allt att döma innebära att bolaget agerar som en självständig vårdgivare och under eget ansvar ska diagnosticera, tillhandahålla vård för och, i möjligaste mån, bota sjukdomar eller komma till rätta med hälsoproblem.

Som vi uppfattar förutsättningarna i målet kan bolaget styra över vilka undersökningar som ska genomföras och lägga upp sin verksamhet självständigt, d.v.s. utan att vara inordnad i läkarhusets organisation (annat än rent geografiskt). Det är därför anmärkningsvärt att Skatteverket hävdar att läkarhuset är vårdgivare medan bolaget endast ställer personal till förfogande.

HFD konstaterar i sina domskäl att det inte existerar något tillhandahållande av tjänster från bolaget till läkarhuset mot ersättning. Det som är relevant att bedöma är således de tjänster som bolaget tillhandahåller patienterna, och dessa uppfyller alltså kraven för att vara momsbefriad sjukvård.

Domen får betraktas som ett klargörande av momssituationen för läkare som har avtal med en region och är knuten till ett läkarhus. Vi har i tidigare artiklar på temat vårdmoms pekat på att det är centralt att avgöra vem som är den faktiska vårdgivaren, och trots domen finns inga garantier för att ett läkarbolag per automatik kvalificerar som sådan. En bedömning måste göras i varje enskilt fall med beaktande av hur verksamheten inom läkarhuset fungerar, men domen är likväl en välkommen bekräftelse på att det finns en logik i hur regelverket tillämpas. Domen ger dessvärre inte någon vägledning kring momshanteringen avseende läkarhusets tjänster till läkarbolaget, eftersom den frågan avvisades och aldrig blev prövad i sak. Vi bedömer det dock inte som helt osannolikt att dessa tjänster skulle kunna vara momspliktiga.

De nya situation som uppstått, när tjänster som förut bedömdes vara momsbefriad sjukvård eller tandvård efter senare års praxisutveckling är skattepliktig personaluthyrning, skapar stora problem i vårdkedjorna. Liknande svårigheter har uppkommit för tjänster avseende social omsorg och utbildning.

En utredning har därför haft regeringens uppdrag att undersöka förutsättningarna att, med stöd av EU-rätten, ändra den svenska mervärdesskattelagen så att uthyrning av personal för sjukvård, tandvård och social omsorg i framtiden skulle kunna omfattas av undantaget. Om sådan ändring inte bedöms vara möjlig har utredningens uppgift i andra hand varit att hitta alternativa sätt att neutralisera konsekvenserna av den förändrade skatteplikten.

I början av juni 2021 överlämnade utredningen sitt betänkande SOU 2021:41 ”Mervärdesskatt vid inhyrd personal för vård och social omsorg”. Med hänvisning till att EU-domstolen hittills inte prövat gränsdragningen mellan momsfri sjukvård och momspliktig personaluthyrning fann dock utredningen att det skulle vara för riskabelt att ändra det svenska sjukvårdsundantaget. I stället föreslås nya nivåer i systemet för momsersättning till kommuner och regioner i syfte att kompensera för den moms som uppstår vid inhyrning av personal för sjukvård, tandvård och social omsorg.

Utredningens slutsatser har antagligen inte lett till några glädjeskutt i berörda branscher, men det återstår att se vilka åtgärder som lagstiftaren kommer att vidta. Svenska domstolar har möjlighet att begära förhandsavgörande från EU-domstolen vid osäkerhet kring tolkningen av de unionsrättsliga bestämmelserna. I efterhand framstår det som lite olyckligt att HFD inte gjorde detta i samband med att man i sina första prejudicerande avgöranden fastställde principerna för gränsdragningen mellan sjukvård och personaluthyrning (HFD 2018 ref. 41, HFD 2020 ref. 5 m.fl.) . Om domstolen gjort det hade vi kanske kunnat undvika den mycket besvärliga situation som nu är verklighet för många företag.

Har du frågor om vårdmomsen eller liknande problematik inom social omsorg och utbildning? Tveka inte att höra av dig till vår momsgrupp!

 Johan Östholm, skattejurist Mazars

Avgörande: HFD 7109-20