Förslag om implementering av global minimibeskattning i svensk lag

I delbetänkandet föreslås att direktivets regler införlivas i svensk lagstiftning i en särskild lag om tilläggsskatt. Lagförslaget innehåller såväl materiella som processuella regler. De mest centrala reglerna beskriver hur tilläggsskatten ska beräknas och vem som ska betala den.

Delbetänkandet har tagits fram under stor tidspress, samtidigt som delar av det internationella arbetet har fortgått. Lagförslaget omfattar därför inte samtliga direktivets artiklar och är således inte komplett. En betydelsefull fråga som utelämnats är den om undantagsregler – safe harbours – som enligt delbetänkandet kan innebära mycket omfattande lättnader för koncerner eller stater i praktiken.

Den svenska lagen ska enbart gälla koncernenheter som är skattesubjekt i Sverige och som ingår i stora koncerner där de ingående företagens sammantagna årliga intäkter uppgår till ett gränsbelopp om minst 750 miljoner euro. Sådana enheter kan enligt lagen bli föremål för att betala tilläggsskatt, ska fullgöra rapporteringsskyldighet, och kan påföras sanktioner vid brister i fullgörande av skyldigheter. Vissa subjekt är undantagna från lagens tillämpningsområde – myndigheter, internationella organisationer, ideella organisationer, investeringsfonder och fastighetsinvesteringsföretag som är moderföretag, och pensionsenheter.

Med tilläggsskatt avses en skatt som en koncernenhet kan bli skyldig att betala om en annan koncernenhet någonstans i världen är lågbeskattad. Tilläggsskatt beräknas genom en jämförelse av koncernens totala justerade intäkter och skattekostnader i varje stat som verksamhet bedrivs. Den effektiva skattesats som tas fram jämförs med minimiskattesatsen 15 procent och avgör om inkomsterna i staten är lågbeskattade. Om koncernen betalar för låg skatt i staten beräknas slutligen ett tilläggsskattebelopp.

Vilken koncernenhet som ska betala tilläggsskatt avgörs av följande tre regler.

• Huvudregeln (Income Inclusion Rule)

Ansvaret för att betala en koncernenhets tilläggsskattebelopp ligger så högt upp i koncernens ägarkedja som möjligt dvs. i första hand hos det yttersta moderföretaget i koncernen.

• Kompletteringsregeln (Undertaxed Profit Rule)

I de fall huvudregeln inte kan tillämpas; Ansvaret för att betala en koncernenhets tilläggsskattebelopp ska fördelas på alla koncernenheter utifrån deras ägarintressen i den lågbeskattade koncernenheten.

• Reglerna om nationell tilläggsskatt

Ger Sverige företrädesrätt till skatteintäkter från tilläggsbeskattning av svenska lågbeskattade enheter. Ansvaret för att betala tilläggsskatt som är hänförlig till svenska koncernenheter ligger hos den svenska koncernenhet som ligger högst i ägarkedjan. Om det finns koncernenheter i andra länder som ligger högre i ägarkedjan, blir dessa länder skyldiga att avräkna den nationella tilläggsskatten eller att helt avstå från att beräkna tilläggsskattelopp för svenska enheter.

Av delbetänkandet framgår att minimibeskattningsdirektivet ger alla koncernenheter en mycket omfattande skyldighet att lämna information om enheten själv och alla andra enheter i koncernen. Enligt lagförslaget ska dessa skyldigheter fullgöras genom en tilläggsskatterapport. Skyldigheten att lämna en sådan rapport ligger hos den enskilda koncernenheten. Det finns dock möjlighet till gemensamt uppgiftslämnande i koncernen. Om det till exempel av tilläggsskatterapporten framgår att en koncernenhet ska betala tilläggsskatt ska koncernenheten därtill lämna en tilläggsskattedeklaration enligt fastställda formulär.

Lagförslaget innehåller även särskilda regler avseende omprövning och tidpunkter, samt tre sanktionsavgifter; förseningsavgift, skattetillägg och rapportavgift (vilken kan uppgå till 10 mkr).

Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2024 för beskattningsår som börjar efter den 31 december 2023. Förslaget är skickat på remiss och svar ska ha inkommit senast den 15 maj 2023.

En likformig implementering och tillämpning av regler om global minimibeskattning i samtliga länder är en förutsättning för att kunna uppnå syftet att motverka vinstallokering och ett s.k. race to the bottom mellan länderna. Minimibeskattningsdirektivet ökar förutsättningarna för en sådan likformig implementering inom EU. I flera avseenden följer lagen om tilläggsskatt nära hur reglerna har utformats i direktivet.

Eftersom minimibeskattningsdirektivet bygger på OECD:s modellregler, är regelverket om global minimibeskattning mycket omfattande. Vid tillämpning av den nya lagen om tilläggsskatt synes därtill redovisningsnormgivningen komma att styra vilka inkomster som är skattepliktiga respektive vilka utgifter som är avdragsgilla – något som öppnar för ytterligare tolknings- och tillämpningssvårigheter.

Noteras bör att vissa viktiga delar av direktivet inte tas upp i det svenska lagförslaget. Det gäller inte minst reglerna om safe harbours. Det kan tilläggas att det även återstår en hel del arbete inom OECD bl.a. gällande regler för permanenta safe harbours och ytterligare administrativ vägledning. Delbetänkandet är således inte det sista som ska falla på plats innan reglerna kan tillämpas i sin helhet men icke desto mindre kommer tilläggsskatten att drabba många koncerner redan från och med nästa år. OECD publicerade dock tillfälliga safe harbours i december 2022 som sannolikt kan lätta den administrativa bördan för många koncerner, åtminstone under en övergångsperiod.

Vi rekommenderar att koncerner som kommer att omfattas av det komplexa regelverket börjar sätta sig in i vad det innebär, bl.a. vad avser identifiering och hantering av data för att kunna beräkna om en koncernenhet är lågbeskattad.

Har du frågor om det vi skrivit så är du välkommen att kontakta oss på Mazars.

Artikeln publicerad i Mazars nyhetsbrev mars 2023