Ekonomiskt arbetsgivarbegrepp
Vi har i ett tidigare nyhetsbrev berättat om förslaget om ett nytt arbetsgivarbegrepp i Sverige som fokuserar på vem som i slutändan tar kostnaden för arbetskraften snarare än vem som är den legala arbetsgivaren. Den 4 november tas det beslut i riksdagen ifall de nya reglerna kring ett ekonomiskt arbetsgivarbegrepp ska införas i Sverige. Skatteutskottet har redan tillstyrkt förslaget och mycket tyder på att förslaget kommer antas.
183-dagarsregeln
I såväl intern svensk rätt som i många av de skatteavtal Sverige ingått finns den s.k. 183-dagarsregeln. Regeln innebär att en utländsk arbetstagare inte beskattas i Sverige för arbete som utförs här förutsatt att arbetstagaren inte vistas här mer än 183 dagar under en tolvmånadersperiod, att lönen betalas av ett utländskt företag som inte har fast driftställe i Sverige och att lönen inte belastar ett fast driftställe som arbetsgivaren har i Sverige.
Sverige tillämpar, till skillnad från bl.a. övriga länder i Norden, begreppet ”formell arbetsgivare” som tar sikte på den som civilrättsligt slutit ett anställningsavtal med arbetstagaren eller som gör den faktiska löneutbetalningen. Det medför att även om det är ett svenskt företag som drar nytta av och som bär den faktiska kostnaden för arbetet, så kan 183-dagars regeln bli tillämplig och arbetstagaren undvika beskattning i Sverige och på så sätt snedvrida konkurrensen. Mot bakgrund av detta presenterade Skatteverket en promemoria under sommaren 2017 och i somras lämnades propositionen.
Förslagets innebörd
Förslaget innebär i korthet att begränsat skattskyldiga arbetstagare som är uthyrda till ett företag i Sverige ska beskattas för arbete i Sverige oavsett om de vistas här mer eller mindre än 183 dagar. Med uthyrning avses att en fysisk person hyrs ut eller ställs till förfogande av sin arbetsgivare för att utföra arbete i en verksamhet i Sverige under kontroll och ledning av detta svenska företag. Det ska enligt förslaget inte spela någon roll om det är den faktiska arbetsgivaren som hyr ut arbetstagaren direkt till uppdragsgivaren eller om det går t.ex. via ett bemanningsföretag.
Undantag?
I förslaget finns ett undantag som medger att arbete som utförs under högst 15 dagar i följd och att de sammanlagda arbetsdagarna inte överstiger sammanlagt 45 dagar under ett kalenderår undantas från det nya regelverket. Undantaget avser arbetsdagar och inte vistelsedagar och är generösare än de tidigare förslagen som presenterats.
Skatteavdrag och särskild uppgift
Enligt gällande regler ska en person som är anställd av en utländsk arbetsgivare själv registrera sig hos Skatteverket och göra skatteavdrag från sin lön. Ett förslag i propositionen är att den här ordningen ska ändras så att skyldigheten att göra skatteavdrag på ersättning för arbete utfört i Sverige istället faller på den utländska arbetsgivaren.
Det införs även en skyldighet för utländskt företag att i vissa falla lämna uppgifter om vilken verksamhet som bedrivits i Sverige, under vilken tid verksamheten bedrivits i Sverige och övriga förhållanden som behövs för att kunna bedöma skattskyldigheten i Sverige.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2021 och ska gälla på utbetalningar som sker efter den 31 december 2020. Om ditt bolag berörs av de nya reglerna är det hög tid att påbörja processen för att tillämpa de nya reglerna inom organisationen och få upp rutiner. Även utländska samarbetspartners kommer behöva informeras.
Det nya regelverket innebär att möjligheten att skicka arbetstagare till Sverige utan att dessa beskattas kraftigt begränsas. För att klargöra hur det nya regelverket påverkar er verksamhet och möjligheten att skicka arbetstagare för utlåning eller på tjänsteresa behöver rutiner skapas för att fånga upp och hantera de effekter som kan uppkomma genom de föreslagna reglerna. Har du frågor om detta är du välkommen att kontakta oss på Mazars.
Beatrice Hultman, skattejurist Mazars i Göteborg.
Publicerad i Mazars nyhetsbrev Okt/Nov 2020.
Tillbaka till Innehållsförteckningen