HFD frågar EU-domstolen om omvärdering av beskattningsunderlag vid tillhandahållande av koncerninterna tjänster

Omständigheterna i målet

Under 2016 tillhandahöll moderbolaget dotterbolagen tjänster i form av företagsledning, ekonomi, fastighetsförvaltning, investeringar, IT och personaladministration. Moderbolaget tog ut totalt ca 2,3 miljoner kronor i ersättning för tjänsterna och redovisade utgående mervärdesskatt på hela ersättningen.

Enligt moderbolaget bestämdes storleken på ersättningen genom tillämpning av en s.k. cost plus-metod, dvs. att belopp som faktureras dotterbolagen motsvarar moderbolagets kostnader för att köpa in och utföra tjänsterna samt ett vinstpåslag.

Moderbolagets egna kostnader under samma år uppgick till ca 28 miljoner kronor. Omkring hälften av beloppet avsåg kostnader för förvärv som hade belagts med mervärdesskatt medan resterande del avsåg kostnader för förvärv som var undantagna från mervärdesskatt och andra mervärdesskattefria kostnader såsom lönekostnader. Bolaget gjorde avdrag för all ingående mervärdesskatt som belöpte på de förvärv där mervärdesskatt hade debiterats, dvs. även för skatt som avsåg kapitalanskaffnings- och aktieägarkostnader.

Skatteverket ansåg att tjänsterna hade tillhandahållits dotterbolagen till ett pris som understigit marknadsvärdet och beslutade att omvärdera och höja beskattningsunderlaget.

Enligt Skatteverket fanns det inga jämförbara omsättningar av tjänster på den öppna marknaden och beskattningsunderlaget bestämdes därför till ett belopp som motsvarade bolagets kostnader för att utföra tjänsterna. Myndigheten ansåg att bolagets samtliga kostnader för det aktuella året, dvs. ca 28 miljoner kronor, fick anses belöpa på de tjänster som hade tillhandahållits och underlaget för moderbolagets utgående mervärdesskatt fastställdes därmed till detta belopp. Skattetillägg påfördes på höjningen.

Moderbolaget överklagade till Förvaltningsrätten i Göteborg som biföll överklagandet och upphävde Skatteverkets beslut. Skatteverket överklagade till Kammarrätten i Göteborg som biföll överklagandet och fastställde Skatteverkets beslut.

Bolaget överklagade kammarrättens dom och, som framgår ovan, meddelade HFD prövningstillstånd för att utreda frågan vilka kostnader i ett moderbolag som ska ingå i beskattningsunderlaget för koncerngemensamma tjänster till dotterbolag.

HFD beskriver sammanfattningsvis behovet av avgörande från EU-domstolen enligt följande.

Enligt artikel 80 i mervärdesskattedirektivet krävs för omvärdering av beskattningsunderlag bl. a att den ersättning som har lämnats är lägre än marknadsvärdet.

Med marknadsvärde avses hela det belopp som förvärvaren av en tjänst (i detta fall) skulle ha fått betala till en oberoende tjänsteleverantör för att erhålla ifrågavarande tjänst. Om inget jämförbart tillhandahållande av tjänster kan fastställas ska marknadsvärdet utgöras av ett belopp som inte understiger kostnaden för att tillhandahålla tjänsten, artikel 72 i mervärdesskattedirektivet.

Moderbolaget anser att de tjänster som tillhandahålls ska bedömas var och en för sig och att motsvarande tjänster kan förvärvas på den öppna marknaden.

Skatteverket har den principiella inställningen att tjänster som ett moderbolag i egenskap av aktivt holdingbolag tillhandahåller sina dotterbolag till sin natur är sådana att inget jämförbart tillhandahållande på den öppna marknaden kan fastställas.

Mot denna bakgrund har HFD ställt två frågor till EU-domstolen.

1. Är det förenligt med artiklarna 72 och 80 i mervärdesskattedirektivet att vid tillämpningen av nationella bestämmelser om omvärdering av beskattningsunderlaget anse att när ett moderbolag tillhandahåller sina dotterbolag tjänster av det slag som är aktuella i målet rör det sig alltid om unika tillhandahållanden vars marknadsvärde inte kan bestämmas genom en sådan jämförelse som föreskrivs i första stycket i artikel 72?
2. Är det förenligt med artiklarna 72 och 80 i mervärdesskattedirektivet att vid tillämpningen av nationella bestämmelser om omvärdering av beskattningsunderlaget anse att ett moderbolags hela kostnadsmassa, inklusive kapitalanskaffnings- och aktieägarkostnader, utgör bolagets kostnad för de tjänster som tillhandahålls dess dotterbolag, när moderbolagets enda verksamhet består i aktiv förvaltning av dotterbolagen och bolaget har gjort avdrag för all ingående mervärdesskatt hänförlig till sina förvärv?

Skatteverket har stort fokus på koncerninterna transaktioner och dess momshantering. Företrädesvis har Skatteverket två angreppssätt som används för att justera ett moderbolags mervärdesskattehantering.

Det första angreppssättet är att hävda att moderbolag inte bedriver ekonomisk verksamhet och att moderbolaget av den anledningen inte har avdragsrätt för ingående skatt på inköp till verksamheten. Detta angreppssätt blir aktuellt i situationer där moderbolag inte i tillräckligt frekvent omfattning fakturerar dotterbolag för utförda tjänster.

Har fakturering skett blir Skatteverkets angreppssätt att hävda att fakturering inte skett till marknadsvärde och följaktligen – som i det fall vi beskrivit ovan – att beskattningsunderlaget ska omvärderas.

Skatteverket har på senare år varit mycket offensiva när det gäller omvärdering av koncerninterna transaktioner där köparen haft begränsad eller ingen avdragsrätt för ingående skatt. Inte sällan har dessa omprövningsbeslut förenats med kännbara skattetillägg när myndigheten kommit fram till att den skattskyldige underprissatt sina skattepliktiga transaktioner (ofta utan att Skatteverket ens försökt ta reda på om det kan finnas motsvarande tjänster på marknaden).

Vi ser fram emot att EU-domstolen tydliggör vilka ramar som gäller för omvärdering av koncerntjänster, och om kostnader av engångskaraktär verkligen måste räknas med när man fastställer marknadspriset för sådana transaktioner. Omvärdering är ett verktyg för skattemyndigheterna att förhindra undandragande av skatt genom att priser manipuleras mellan närstående parter. Regelverket skapar dock vissa utmaningar när det gäller bevisbördans placering, och det ska bli mycket intressant att se om Skatteverket anses ha ”genat i kurvorna” eller om man har stöd i EU-rätten för sin inställning.

Oavsett hur EU-domstolen besvarar dessa frågor lär HFD:s avgörande få stor betydelse för många företag och vi har all anledning att återkomma till detta framöver.

Har du frågor på vad vi skrivit ovan eller hur detta kan påverka din verksamhet är du välkommen att kontakta oss på Mazars.

Artikeln publicerad i Mazars nyhetsbrev januari/februari 2024